Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Boplats’ Category

Då är det åter dags att dra på sig sjumilastövlarna och lämna Stockholm för en tid. Den närmaste månaden kommer jag att bo och arbeta i Norrbotten med Luleå som bas och Baas arkeologi (Norrbottens museum) som arbetsgivare. Jag är lite osäker på hur frekventa min tillgång till Internet kommer att bli men några inlägg här och där skall nog hinnas med.

Jag har påbörjat ett par inlägg om boken den stora muren som utlovades för ett tag sedan. Nu kommer jag förhoppningsvis ha lite mer tid att hinna läsa klart boken och skriva ihop ett par intressanta inlägg.

I Norrbotten kommer jag bland annat att delta i en mindre slutundersökning av en stalotomt och i ett par utredningar i trakterna kring Boden och Svappavara. Om dessa äventyr kommer det att bloggas på Testimony of the spade och möjligen här.

Magnus Reuterdahl

Annonser

Read Full Post »

 Två små böcker inhandlades i en second hand butik häromdagen.

  • Lan-Po, Chia 1975. The Cave home of Peking Man. Foreign languages press. Peking. China. 52pp.
  • Henriksson, Alf & Tsu-Yü, Hwang 1987. Kinesisk historia, förkortad utgåva 2:a upplagan. Sverige.

Alf Henrikssons bok skall väl i första hand ses som ett översiktsverk, vilket är bra för mig då jag är lite svajig på den historiska delen av den Kinesiska historien, dvs. dynastierna och framöver.

The Cave man home of Peking Man

Lan-Po’s bok känns lite roligare då kom med ett brev som man önskar att köparen skall skicka in rörande kommentarer på boken. Se foto nedan. Boken är illustrerad med både färg och svart/vita fotografier.

Adress  Enkät 

T.h. Den adress man skulle skicka till, klicka på bilden t.v  för att se enkäten.

I förordet beskrivs siten och dess ”moderna” historia, dvs. hur det ser ut, att man byggt ett museum, när man hittade Peking mannen mm. Historien började den 2 december 1929 när, enligt boken, kinesiska arbetare och vetenskapsmän hittade det första kompletta skalltaket som kom att kallas Peking-mannen. Här omnämns inte Johan Gunnar Andersson eller några andra svenskar. Lite längre fram kan man läsa om utställningen i museet som syftar till att ” the exhibition highlights the theme that man was created by his own labour”. Vidare avslutas samma utställning med en sektion som: ” focuses on the progress and achivements in China after liberation”.

Det första kapitlet koncentrera sig på beskrivningar rörande grottorna och berget Dragon Bone Hill där fynden gjordes. Därefter går man in på de arkeologiska utgrävningarna och upptäckterna. Undersökningar har gjorts 1921, 1923 då två tänder hittades och 1927 hittades ytterligare en tand. När forskarna undersökte alla fynden drog man slutsatsen att detta var en ny människoart, denna döptes ursprungligen till Sinanthropus detta namn reviderades senare till Sinanthropus pekinenesis. Fynden av tänderna ledde till att 1927 års grävningar blev starten på mer sytematiska undersökningar. 1928 hittade man flera tänder och en underkäke (mandibula) som tillhörde ett barn. 1929 hittade man det kompletta skalltaket, man fortsatte undersökningarna fram till och med 1937. 1934 hittade man bland annat diverse skallbens fragment, från ossa temporale, ossa occipitale och ossa parietale från Sinanthropus pekinenesis.

Man framhåller att då Kina under denna period styrdes av ”a reactionary goverment” vilket ledde till att inga kineser fick arbeta med mänskligt material. Vidare beskrivs att de fynd som gjorts fram till och med ”the war of resistance against Japan” (1937-1945) försvunnet genom en viss amerikan.

1949 togs undersökningarna upp igen, vid dessa undersökningar hittades bland annat en stor mängd artefakter och djurben men också fem nya tänder, en humerus (överarmsben) och en tibia (vadben) höriga till Sinanthropus pekinenesis. Grävningarna fortsatte fram till 1952. Under närmaste åren satte man igång med ett avverkningsprogram på berget. 1955 byggde man en ny väg upp till berget för att underlätta kommunikationer. 1956-57 gjordes mindre undersökningar i samband med kurser som hölls av CASS Institute of Vertebrate Paleoanthropology. 1972 hade man byggt det museum som finns på platsen.

1958 blev siten återigen en plats för stora undersökningar, under China’s big leap foward. Under dessa grävningar hittade man bland annat flera intressanta stenartefakter.

1959 gjordes en annan intressant upptäckt, en välbevarad i stort sätt komplett mandibula från en Sinanthropus pekinenesis, tyvärr saknades tänderna.

1966, under the Great Proleterian Cultural Revolution, återvände man till den grotta där man 1934 hittat skallbens fragment från Sinanthropus pekinenesis. Vid denna undersökning hittade man än fler fragment vilka passade väl in i den modell man byggt upp.

Förutom verktyg har man också hittat smycken, bland annat genomborrade snäckskal som man tror ingått i ett hängsmycke.

Totalt har man gräv ut ungefär 40 % av det material som finns i de kända grottorna, detta motsvarar ca 240 000 m2.

Efter detta går man in på var man skall placera och hur man skall förstå Peking mannen i den mänskliga evolutionen.

Man börjar med att förklara synen på människans utveckling och evolution. T ex att gamla kinesiska böcker berättar om legenden om gudinnan Nuwa som skapade människan genom att forma lera, den kristna bibelns lära att Gud skapade mannen. Vidare för man fram att de klasser som exploaterade de underlydande har utnyttjat dessa berättelser för att lura och trycka ned arbetarklassen. Vidare för man fram Darwin och hans arbeten vilka gav tesen att människan utvecklats från aporna. Det vikigaste steget har dock enligt boken Fredrick Engels haft eftersom att han identifierade att det som skiljer människan från övriga djur är att arbete skapade människan. Man skriver att den tes är den korrekta och framhåller denna bok som ett bevis i detta led.

Att människan och aporna kommer från samma förfader är uppenbart om man tittar på anatomi, fysiologi och embryologi, frågan är istället vem är denna gemensamma förfader? Här framhåller man ett par eventuella exempel som Propliopithecus som levde för ca 30’000’000 år sedan och den egyptiska apan Aegyptopithecus som är ungefär lika gammal.

Skillnaden mellan apa och människa ligger i förmågan att skapa verktyg, som Engels sade ”No simian hand has ever fashioned even the crudest stone knife”.

Härefter kommer en diskussion om homonoidernas utvecklings faser; från Australopithecus till Homo Erectus och Homo Sapiens. Här menar författaren att fynd av verktyg som kan kopplas till Australopithecus africanus, stenverktyg, har hittats i såväl Europa (Menton i Frankrike och Bugiulesti i Rumenien) samt i Kina (Nihowan, Yangyuan County i Hopei provinsen och Hsihoutu Village, Juicheng County i Shansi province) vilket skall visa på att de tidigaste människorna spred sig över Afrika, Asien och Europa ungefär samtidigt.

Därefter följer en genomgång av vilka karakteristika som Peking mannen har. Totalt har man hittat sex kompletta skalltak, nio skall fragment, sex delar av facial kraniet, 15 mandibulor, 152 tänder, sju fragmenterade långa rörben. Totalt hör benen till ett 40-tal individer.

Nästa del tar upp de artefakter som kan kopplas till Pekingmannen. Naturligt i detta fall är att de flesta artefakter är av sten, det finns också en mindre mängd gjorda utav ben, horn och snäckor.

Nästa stycke rör elden. De kinesiska legenderna säger att en man vid namn Sui Jen Shih lärde sig att göra eld genom trä borrning (dvs. att roterar en träbit mot en annat så att den värme friktionen ger till sist ger eld). Enligt boken har man hittat brända bitar av trä/kol vilket skulle vara det tidigaste beviset på att människor kontrollerade elden. Bland bevisen för man fram fyra tjocka lager av aska, på olika nivåer.

I boken ges också en beskrivning av faunan och omgivningarna såsom de kan ha sett ut under Peking mannens livstid. Genom pollen prover har man kommit fram till att klimatet skall ha varit förhållandevis likt dagens.

Boken avslutas med ett kapitel om Human osteologi och arkeologi i Kina.

Kom ihåg att de åsikter som är beskrivna ovan inte är mina egna utan är hämtade ur boken.

Boken är intressant sett ur flera vinklar. Vissa fakta stämmer alldeles utmärkt, medan andra lämnas utanför. I viss man kan man förledas att tro att den bygger på vetenskap, men här framhålls inte tidsskillnaderna mellan lagren olika fynd är hittade i, antaganden görs i vida drag och man bygger flera antaganden på politisk grund. Ett exempel är att man försöker hela tiden koppla antaganden till Fredrik Engels, dvs. man politiserar forntiden och försöker att utnyttja den för att visa på och förklara samtiden skeenden. Det märks att tiderna har förändrats också i Kina sedan denna bok gavs ut, dels i det faktum att man idag framhåller flera av de utländska forskare som det kraftigt tas avstånd av i denna bok, man framhåller inte heller de kinesiska forskare som jobbade innan 1937. Idag märker man vidare att man är betydligt mer öppen för idéer utifrån och att det är forskning och inte resultatet som går i första hand. Det finns dock en hel del intressant att hämta ur en bok som denna, bland annat bilderna av fynd och undersökningarna samt de kortare beskrivningarna av fynden som sådana.

Alf Henriksson får vänta till senare.

Magnus Reuterdahl

Read Full Post »

Det har varit ett par hektiska veckor, tiden har tyvärr inte räckt till hela vägen. Jag började på nytt jobba vid Länsstyrelsen i Kronobergs län för två veckor sedan och Johan har rest till Irland för att pröva lyckan med skärsleven där under sommaren/hösten. Nu har jag dock installerat mig i det mörka Småland igen och börjat komma in i rutinerna vilket borde kunna leda till en ökad aktivitet från min sida. Steg ett som jag just har påbörjat är att skriva samman de anteckningar jag tog i Kina vilka inte hamnade på bloggen, detta kommer sannolikt att resultera i ett par inlägg samt lite tidigare opublicerade bilder, vidare tänkte jag lägga ut den rapport Johan Klange och jag skrev i samband med förra resan. Det kommer med andra ord lite godis framöver.

 

Tills vidare kommer lite arkeologi godis i form av en rekonstruktion av Yangshao boplatsen Jiangzhai i provinsen Shaanxi, benartefakter från Yangshao museet i Banpo och bemålad keramik:

 

Jiangzhai2 Artifakter Bemålad keramik

Foto: Johan Klange & Magnus Reuterdahl 2006

Mvh

 

Magnus Reuterdahl

Read Full Post »

I nätupplagan av The Peoples Daily kan man läsa följande om Xi’po:

Xipo new stone age settlements and graves in Lingbao, Henan province: The ruins facilitate archeologists acquiring a relevant in-depth knowledge of the economic and social development in the mid stage of Yangshao culture, or the prototypical Chinese culture of the Neolithic period, the relics of which were first unearthed in Yangshao village, Mianchi county in Henan in 1921. Unearthing in 2005 and 2006 laid bare 34 tombs with a wealth of potteries, jade pieces, stone and bone ware and other burial objects of the later phase of the mid stage of the Yangshao culture. This is also the first discovery of burial sites unearthed in the core zone of the Yangshao culture in its mid stage.

I artikeln omnämns också en hel del andra intressanta fakta om Kinas historia och förhistoria samt om arkeologi. Vi tackar Tom Morell som uppmärksammade oss på artikeln.

Read Full Post »

 Johan Gunnar AnderssonJohan Gunnar Andersson. Foto: Magnus Reuterdahl.

Idag var vi till Yangshao cun, den plats där Johan Gunnar Andersson upptäckte den Kinesiska stenåldern 1921 via de arkeologiska undersökningar han företog. Byns namn har fått ge namn till den neolitiska Yangshao kulturen.  Ytterligare två undersökningar har gjorts av kinesiska arkeologer; 1951 och 1981-82. Innan vi besökte boplatsen fick vi se ett museum rörande boplatsen i Mianchi county. Museet gav kanske inte så mycket nytt men gav en bild av fynden man gjort i Yangshao cun och platsens beskaffenhet.

 Johan Klange och Magnus Reuterdahl i Yangshao Johan Klange och Magnus Reuterdahl i Yangshao cun.

Därefter åkte vi ut till byn som bara ligger någon mil utanför Mianchi. Platsen var spännande, men det var lite svårt att få någon riktig översikt gällande var man hjort undersökningarna. Skillnaderna gentemot Xi’po var slående, här kändes bergen inte lika påtagliga även om de finns i horisonten, det känns också som att man är högre upp i terrängen och floderna är längre bort. I byn finns ett litet museum där man sparat en profil, drygt två meter hög. Det är då mer intressant att titta på de ”naturliga profilerna” som skapats när man byggt vägar eller anlagt åkerterrasser.  Överallt när man går omkring kan man se keramikskärvor från olika tidsåldrar och strukturer av olika typer av lämningar, det kliar verkligen i arkeolog fingrarna och man skulle vilja ta fram skärsleven och börja undersöka. besöket visade, liksom i Xi’po, hur inventeringarna måste gå till. Det är egentligen bara att hålla ögonen öppna och börja märka ut strukturer och olika typer av fynd. På bilden nedan kan man se en s.k. ashpit eller källargrop, i den askgråfyllningen kan man tydligt se små benfragment och keramikskärvor.

 Profilvägg i Yangshao cun Profilvägg vid väg i Yangshao cun. Foto: Magnus Reuterdahl.

På eftermiddagen åkte vi tillbaka till Sanmenxia, där vi fick se Sanmenxias museum rörande gravar från Guostaten, en vasallstat som existerade under Shang dynastin och Västra Zhoudynastin. Guostaten försvinner in i historiens dimmor ca år 500 f Kr. Musset är byggt rakt ovanpå en undersökt begravningsplats från den västra Zhou dynastin, där åtminstonde två Guokungars gravar hittats; Guo Ji och Guo Zhong. Mest intressant ur min synvinkel var en vagn begravning (Chariot pit) där 64 hästar, 6 hundar och 13 vagnar begravts. Detta är den största ”Chariot pit” på området, man har också hittat ett par mindre. Medan Johan gick igång på ett par holkyxor.

Vagn från Guo staten                       häst begravning                             

Vagn. Foto: Magnus Reuterdahl.        Hästskelett. Foto:Magnus Reuterdahl.

Under kvällen fick vi för oss att ta oss upp till vad vi trodde var ett tempel, 570 trappsteg senare visste vi att det var en souvenirshop och karaoke bar, men utsikten över Sanmenxia var fantastisk. Färden upp var extra jobbig då vi tvingats Ergetou, en värre variant av Baijou (risbrännvin). Risken för träningsvärk imorgon är överhängande. Imorgon åker vi tillbaka till Zhengzhou, skickar ett mer detaljerat meddelande därifrån. 
Magnus Reuterdahl 

Read Full Post »

Igår besökte vi Longmen grottorna utanför Louyang.  Grottorna utgörs av både mindre grottor och inhuggna nischer och finns med på Unescos världsarvs lista. De första inhuggningarna påbörjades 493 f kr, totalt finns det 2346 grottor och mer än 100 000 Buddha avbildningar. Systemet av grottor ligger i första hand på Yi flodens västra sida, men några grottor finns också på den östra sidan. Området som sträcker sig over en ca 1-2 km lång sträcka kan ses från en gångväg eller genom att man går på speciella gångar som byggts utmed bergssidan, detta är något tveksamt ur bevarande synpunkt men kanske nödvändigt ur en tillgänglighets aspekt. Till området kommer inte endast turister utan också religiöst utövande människor. Som en historisk lämning är den fantastisk men väcker många frågor, dels saknas ett stort antal Buddha statyetter vilket till del kan skyllas på västerländska arkeologer konsthistoriker och samlare (t ex museer), dels kan en del av skulden läggas på kulturrevolutionen då mycket av det kinesiska kulturarvet utsattes för förstörelse, så också Longmen grottorna. Man måste också tänka på att det finns andra perioder under historien då risken för skadeverkningar kan ha föregått, dvs. perioder då dessa antingen kopplats till en tidigare dynasti man velat ta avstånd ifrån eller i tider då religionens skillnader uppstått. Det man kan säga är att det är turligt att det trots allt återstår en hel del för vår generation och för kommande generationer att se här.

Longmen grottoes  Longmen grottoes   Longmen grottoes

Foton från Longmen grottoes. Foton: Magnus Reuterdahl.

Efter besöket vid Longmen åkte vi tillbaka till Zhengzhou åt vi lunch och tog farväl av Anders Andrén och Jan Storå som begav sig till Beijing. Vi vet att de var med på planet till Beijing, men vi fick ett udda samtal i dag på eftermiddagen att CASS inte fick tag i dem, sannolikt är de ute och valsar på egen hand, vi har skickat info till dem om deras schema för morgondagen så förhoppningsvis vet de vad de skall göra. 

Efter en ca 3 timmar lång bilresa så har vi nått Sanmenxia, en liten stad i Henans nordvästra hörn med en befolkning på drygt 2 miljoner invånare. Vi bor på det fashionabla Tobacco hotell, (politiskt korrekt namn?), det som gjort oss något tveksamma är gasmasken som finns i en låda i natthurtsbordet. Idag (den 2/4) har vi besökt Lingbaou county och Yangshao boplatsen Xi’po, vilket var mycket spännande. Dels har vi fått se ett stycke kinesisk landsbyggd på nära håll och dels har vi fått se hur området vi hört och läst så mycket om ser ut i verkligheten, vilket var en ögonöppnare. Att vara på en plats ger så mycket merinformation vilket är svårt att läsa sig till eller förstå från foton och platta planritningar. Helt plötsligt inser vi att det finns ett bergsmassiv som avgränsar området på ena sidan av boplatsen, man upplever dess storlek och plats i landskapet. Där vägen skär genom boplatsen kan man tydligt se profilväggar, ca 1-1,5 meter höga i vilka man tydligt kan se spåren av Yangshao kulturen, krukskärvor, skurna hus (golven syns mycket tydligt) och offergropar/källargropar/avfallsgropar fyllda med aska, keramik och ben. En viss nynationalistisk tendens kan anas i vår lokala guides tolkningar där han försöker koppla samman Yangshao kulturen och Xi’po med den gula kejsaren (Huang Ti) och de tre vise konungarna, en legend som uppstod under Han dynastin. Dvs. man vill finna ytterligare en dynastier bakåt i tiden.

Profilvägg i Xi po              Xi’po                Dalgång i vilken Xi’po ligger

Till vänster: Profilvägg, i mitten på bilden kan man se delar av ett golv, Xi’po. Mitten: Översiktsbild av del av Xi’po mot berget Shou. Till vänster: Översiktsfoto över den dalgång där Xi’po ligger. Foton Magnus Reuterdahl.

Efter Xi’po blev det lunch tillsammans med det lokala arkeolog team som arbetar med Xi’po undersökningarna. Vid vilket vi fick vet att vi näst skulle besöka den Gule Kejsarens gravplats, Zhu Ding Yuan (Platsen där Quadripoder gjuts). Platsen ligger högt belägen på toppen av en kulle/berg vilket sannolikt är den högsta platsen i den dalgång där Xi’po är beläget. Ovanpå den påstådda graven har det byggts ett tempelområde (1993). På platsen har man funnit en sten på vilken det berättas om den Gule kejsaren och man har också funnit ett lager av aska, brända ben och Yangshao keramik vilket lett till tolkningen att detta är den plats där gravritualen skall ha skett och man har funnit en plats där man tror att han skall vara begravd. Ovanpå begravningsplatsen har man uppfört en pyramid (1994). Överhuvudtaget ett udda inslag på resan om än intressant och mycket svårtolkat, det blir att Googla om detta när man kommer hem, för att finna lite mer information. 

Den gule kejsarens tempel vid Zhu Ding Yuan             Plats för bränning av den Gule kejsarens tillhörigheter              Pyramidöverbyggnad vid Zhu Ding Yuan

Till vänster: Tempel byggnaden vid Zhu Ding Yuan, Mitten: Den plats på vilken man funnit brandlagret: Till höger: Den pyramid som byggts över begravningsplatsen för kejsarens tillhörigheter. Foton: Magnus Reuterdahl.

Efter att googlat lite samt ordentligt läst igenom mina anteckningar gällande vad som stått på diverse informationsskyltar på platsen så kan man utläsa detta om Huang Di eller den gule kejsaren. Han skall enligt legenden ha levt för ca 5000 år sedan, dvs. I slutet av Yangshao kulturen eller möjligen under början av Longshan kulturen, enligt samma legend skall han ha fötts på berget Xuanyuan vilket bör ligga någonstans i den nordöstra delen av Henan. Vidare berättar legenden att den gule kejsaren skall ha brutit koppar från berget Shou, vilket är synligt från Xi’po, med vilket han skall ha gjutet en tripod vid berget Jingshan. Snart därefter skall han ha dött och vid denna plats sägs hans minister Zueche ha grundat ett tempel vid vilket hans kläder och käpp skall ha bränts och begravts. Och det är på denna plats man uppfört detta nya tempel, omkring 1993-1994. Platsen där man funnit brandlagret och askan har med andra ord tolkats som den yta där man bränt den Gule kejsarens tillhörigheter och pyramiden skall stå över den plats där man begravt askan.Sanmenxia skiljer sig ganska mycket från de städer vi tidigare besökt även om man kan säga att man kan se att ju längre västerut vi kommer i Henan desto svagare är den västerländska påverkan. Sanmenxia är den första stad som vi varken sett McDonalds eller KFC vidare finns det mycket färre skyltar på engelska (detta är vanligt förekommande på butiker och vägskyltar i Beijing men också hyfsat vanligt i t ex Zhengzhou). Man skulle kunna säga att staden känns mer “öststatlig”, dvs. den har inte förändrats så mycket, merparten av byggnaderna är relativt låga och många av dem är klart influerade av sovjetisk 50- och 60-tals arkitektur. Men folk är vänliga och nyfikna, för första gången känner man sig lite som en rockstjärna. Tidigare idag blev vi stoppade av farbror Polisen som ville kolla bilens besiktnings och registreringspapper, det tog endast ett par minuter innan bilen blev mer eller mindre omringad av människor som ville titta på västerlänningarna, det är inte omöjligt att vi är de enda västerlänningarna som är här för tillfället. En lite udda känsla. 

 Sanmenxia city Utsikt från hotellet i Sanmenxia. Foto: Magnus Reuterdahl.
 
Magnus Reuterdahl från Sanmenxia, Kina. 

Read Full Post »

Som jag nämnde tidigare idag så har det varit fullt upp hela dagen, det är mycket som skall hinnas med.

Vi började dagen med ett besök hos det arkeologiska workteamet i Luoyang och åkte därefter till Luoyang museum of China. Vilket i princip är ett historiskt museum som förevisar de förhistoriska och historiska perioderna i Kinas historia. I jämförelse med sina likar i Beijing och Zhengzhou är det lite blekare och definitivt mindre, i samlingarna finns dock ett par intressanta undantag som några paleolitiska fynd, bland annat ett par fossiliserade strutsägg, funna 1966 i byn Xiaomiahu i Mengjin county close to the Matun township.

Struts ägg

Fossiliserade strutsägg funna 1966, Luoyang museum. Foto: Magnus Reuterdahl.

Därefter var det dags för nästa museum: the Museum of Louyang eastern Zhou, royal horse and chariot pits och som tidigare nämnts var detta ett riktigt häftigt museum. Har visas ett mausoleum med ett flertal hästbegravningar tillsammans med sina vagnar. Mellan benen på ett flertal av hästarna har det begravts hundar.

häst och hund    hastar.jpg

Till vänster: Under vagnen kan man se ett hundskelett och framför den två hästskelett. Foto: Magnus Reuterdahl. Till höger: Staty/rekonstruktion ovanför museet. Foto: Johan Klange.

Som vanligt följdes detta upp av en stor lunch, denna gång på McDonalds, d.v.s. western stil. 

bild-020.jpg

Arkeologisk undersökning i forn-Luoyang. Foto: Magnus Reuterdahl

Efter lunchen åkte vi vad vi trodde vad mot Erlitou, men på vägen fick vi en trevlig överraskning, vi stannade till vid en arkeologisk undersökning. Utgrävningen visade sig vara en kejserlig huvudstad: Forn-Louyang, dvs den stad som var huvudstad under östra Han-dynastin (ca 0-200 e kr), platsen ligger lite NÖ om dagens Luoyang och grävningarna rör för tillfället den södra porten in mot den förbjudna staden. Det är inte varje dag man får vara med om att besöka en nyutgrävd kejserlig huvudstad. Denna stad förstörs omkring år 500, efter att ha överlevt tiden under de tre kungadömena, under början av de norra dynastierna. Ett mycket spännande område och fantastiskt kul upplevelse . 

teodolit    bild-028.jpg

Till vänster: Old School inmätning med teodolit. Till höger: Inventering med långa käppar som körs ned i marken Foto: Magnus Reuterdahl

Nästa besöksmål var Erlitou vilket är en boplats från äldre bronsålder (ca 1900-1500 f kr) som gett namn till Erlitou-kulturen, detta är den största och viktigaste boplatsen från denna tid. Många kinesiska arkeologer vill satta likhetstecken mellan denna kultur och Xia-dynastin, det är dock mycket tveksamt om Xia-dynastin verkligen funnits, den omnämns först under Han-dynastin dvs. mer 1500 år efter den skall ha funnits. Inom området som är ca tre kvadratkilometer stort har man identifierat fyra olika typer av områden, ett begravningsområde, ett rituellt område, ett område för brons tillverkning och ett palats område. Man har i områdets bottenlager funnit spår av Yangshao kulturen. Väldigt kul att få besökt området, tyvärr var dimman/smoggen tungt liggande vilket gjorde det svårt att uppfatta relationerna mellan de olika delarna av området. 

bild-040.jpg

Johan Klange och Jan Storå bland keramik från Erlitou. Foto: Magnus Reuterdahl

Till sist besökte vi the White horse temple, det första kända buddistiska templet i Kina, det skall ha anlagts kring år 68 e Kr och täcker ca. 13 ha, under tiden för forn-Luoyang låg templet inom stadsområdet. Enda besvikelsen här var att en del av området var stängt för renovering och i det området ligger den vackra Pagodan (ett torn). 

bild-045.jpg

Anders Andrén framför ingången till tempelområdet. Foto:
Magnus Reuterdahl

bild-050.jpg                             bild-060.jpg

Till vänster: En av de vita hästarna inne på tempelområdet. Till höger: Pagodan som vi tyvärr inte kom närmare än så här. Foto:
Magnus Reuterdahl
Imorgon kommer vi att besöka de berömda Longmen caves, vilket också är ett buddistiskt tempel, denna gång uthuggen direkt i bergets i grottor. Därefter kommer Anders Andrén och Jan Storå att åka tillbaka till Zhengzhou och Beijing medan Johan och jag åker vidare till Sanmenxia. Vidare rapporter följer, ha det fint. 


//Magnus Reuterdahl 

Read Full Post »

Older Posts »