Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Ben’ Category

Hög tid för en uppdatering.

Vi arbetar för tillfället på flera fronter – just nu tittar vi på de benmaterial och jordprover som Johan Gunnar Andersson tog med sig från Kina. Materialen finns på Östasiatiska museet (ÖAM). Inledningsvis gör vi en översiktskatalog av materialen för att få en bild av vad som finns tillgängligt och för att se vad vi kan göra med dem. Majoriteten av fynden kommer från undersökningarna i Gansu 1923 och 1924 med det finns också inslag från Shaanxi och Henan. Det är otroligt spännande och inspirerade att titta på detta neolitiska (bondestenålder) material som få tittat på sedan dess och känna historiens vingslag i ansiktet. Bland fynden finns en hel del intressanta benartefakter och förarbeten och relativt mycket djurbensmaterial från t ex får, getter nötboskap, och svin. Det finns också en del fågel, en hel del hjortdjur och gnagare, dessa måste vi studera lite närmare för att kunna artbestämma.

Vi hoppas också kunna åka till Kina i oktober på en konferens som hålls i Yangshao, i provinsen Henan, till åminne av att det är 90 år sedan Johan Gunnar Andersson gjorde sina första fynd där. Just nu har vi börjat titta på möjligheter för finansiering för detta samt några mindre forskningsprojekt inför detta, t ex på materialen ovan.

Är du intresserad får du gärna kontakta oss för mer information!

Magnus Reuterdahl & Johan Klange

Annonser

Read Full Post »

Sedan ett par veckor tillbaka har jag haft nöjet att delta i en arkeologisk slutundersökning tillsammans med Östergötlands länsmuseum. Grävningen går på måndag in i vecka tre vilket också är den sista veckan, det kommer dock att bli ytterligare några dagars efter arbete inklusive lite osteologi. För tillfället är vi tre osteologer på Östergötlands länsmuseum, är det någon som slår det (i Sverige)?

Christer, Hanna, Magnus och Lena
Christer, Hanna, Magnus och Lena

Vi har varit fyra stycken som deltagit i undersökningen; Christer (grävledare), Hanna, jag och Lena. Därutöver har ett flertal av museets arkeologer deltagit någon eller några dagar. I Corren kan man läsa denna artikel om undersökningen i Konserthusparken, Linköping. På bilden överst syns Hanna och jag.

Ett av de roligare fynden jag gjorde denna vecka var en del av en benflöjt. Mer om grävningen kan ni läsa på en av mina andra bloggar; Testimony of the spade.

Jag bifogar också ett par matnyttiga Kina länkar; China Heritage quarterly, China Heritage Project, The Australian National University och China Archeology var i man kan finna mycket matnyttigt om Kinesiksa förhistortiska boplatser, kulturer och annat.

Magnus Reuterdahl

Read Full Post »

 Två små böcker inhandlades i en second hand butik häromdagen.

  • Lan-Po, Chia 1975. The Cave home of Peking Man. Foreign languages press. Peking. China. 52pp.
  • Henriksson, Alf & Tsu-Yü, Hwang 1987. Kinesisk historia, förkortad utgåva 2:a upplagan. Sverige.

Alf Henrikssons bok skall väl i första hand ses som ett översiktsverk, vilket är bra för mig då jag är lite svajig på den historiska delen av den Kinesiska historien, dvs. dynastierna och framöver.

The Cave man home of Peking Man

Lan-Po’s bok känns lite roligare då kom med ett brev som man önskar att köparen skall skicka in rörande kommentarer på boken. Se foto nedan. Boken är illustrerad med både färg och svart/vita fotografier.

Adress  Enkät 

T.h. Den adress man skulle skicka till, klicka på bilden t.v  för att se enkäten.

I förordet beskrivs siten och dess ”moderna” historia, dvs. hur det ser ut, att man byggt ett museum, när man hittade Peking mannen mm. Historien började den 2 december 1929 när, enligt boken, kinesiska arbetare och vetenskapsmän hittade det första kompletta skalltaket som kom att kallas Peking-mannen. Här omnämns inte Johan Gunnar Andersson eller några andra svenskar. Lite längre fram kan man läsa om utställningen i museet som syftar till att ” the exhibition highlights the theme that man was created by his own labour”. Vidare avslutas samma utställning med en sektion som: ” focuses on the progress and achivements in China after liberation”.

Det första kapitlet koncentrera sig på beskrivningar rörande grottorna och berget Dragon Bone Hill där fynden gjordes. Därefter går man in på de arkeologiska utgrävningarna och upptäckterna. Undersökningar har gjorts 1921, 1923 då två tänder hittades och 1927 hittades ytterligare en tand. När forskarna undersökte alla fynden drog man slutsatsen att detta var en ny människoart, denna döptes ursprungligen till Sinanthropus detta namn reviderades senare till Sinanthropus pekinenesis. Fynden av tänderna ledde till att 1927 års grävningar blev starten på mer sytematiska undersökningar. 1928 hittade man flera tänder och en underkäke (mandibula) som tillhörde ett barn. 1929 hittade man det kompletta skalltaket, man fortsatte undersökningarna fram till och med 1937. 1934 hittade man bland annat diverse skallbens fragment, från ossa temporale, ossa occipitale och ossa parietale från Sinanthropus pekinenesis.

Man framhåller att då Kina under denna period styrdes av ”a reactionary goverment” vilket ledde till att inga kineser fick arbeta med mänskligt material. Vidare beskrivs att de fynd som gjorts fram till och med ”the war of resistance against Japan” (1937-1945) försvunnet genom en viss amerikan.

1949 togs undersökningarna upp igen, vid dessa undersökningar hittades bland annat en stor mängd artefakter och djurben men också fem nya tänder, en humerus (överarmsben) och en tibia (vadben) höriga till Sinanthropus pekinenesis. Grävningarna fortsatte fram till 1952. Under närmaste åren satte man igång med ett avverkningsprogram på berget. 1955 byggde man en ny väg upp till berget för att underlätta kommunikationer. 1956-57 gjordes mindre undersökningar i samband med kurser som hölls av CASS Institute of Vertebrate Paleoanthropology. 1972 hade man byggt det museum som finns på platsen.

1958 blev siten återigen en plats för stora undersökningar, under China’s big leap foward. Under dessa grävningar hittade man bland annat flera intressanta stenartefakter.

1959 gjordes en annan intressant upptäckt, en välbevarad i stort sätt komplett mandibula från en Sinanthropus pekinenesis, tyvärr saknades tänderna.

1966, under the Great Proleterian Cultural Revolution, återvände man till den grotta där man 1934 hittat skallbens fragment från Sinanthropus pekinenesis. Vid denna undersökning hittade man än fler fragment vilka passade väl in i den modell man byggt upp.

Förutom verktyg har man också hittat smycken, bland annat genomborrade snäckskal som man tror ingått i ett hängsmycke.

Totalt har man gräv ut ungefär 40 % av det material som finns i de kända grottorna, detta motsvarar ca 240 000 m2.

Efter detta går man in på var man skall placera och hur man skall förstå Peking mannen i den mänskliga evolutionen.

Man börjar med att förklara synen på människans utveckling och evolution. T ex att gamla kinesiska böcker berättar om legenden om gudinnan Nuwa som skapade människan genom att forma lera, den kristna bibelns lära att Gud skapade mannen. Vidare för man fram att de klasser som exploaterade de underlydande har utnyttjat dessa berättelser för att lura och trycka ned arbetarklassen. Vidare för man fram Darwin och hans arbeten vilka gav tesen att människan utvecklats från aporna. Det vikigaste steget har dock enligt boken Fredrick Engels haft eftersom att han identifierade att det som skiljer människan från övriga djur är att arbete skapade människan. Man skriver att den tes är den korrekta och framhåller denna bok som ett bevis i detta led.

Att människan och aporna kommer från samma förfader är uppenbart om man tittar på anatomi, fysiologi och embryologi, frågan är istället vem är denna gemensamma förfader? Här framhåller man ett par eventuella exempel som Propliopithecus som levde för ca 30’000’000 år sedan och den egyptiska apan Aegyptopithecus som är ungefär lika gammal.

Skillnaden mellan apa och människa ligger i förmågan att skapa verktyg, som Engels sade ”No simian hand has ever fashioned even the crudest stone knife”.

Härefter kommer en diskussion om homonoidernas utvecklings faser; från Australopithecus till Homo Erectus och Homo Sapiens. Här menar författaren att fynd av verktyg som kan kopplas till Australopithecus africanus, stenverktyg, har hittats i såväl Europa (Menton i Frankrike och Bugiulesti i Rumenien) samt i Kina (Nihowan, Yangyuan County i Hopei provinsen och Hsihoutu Village, Juicheng County i Shansi province) vilket skall visa på att de tidigaste människorna spred sig över Afrika, Asien och Europa ungefär samtidigt.

Därefter följer en genomgång av vilka karakteristika som Peking mannen har. Totalt har man hittat sex kompletta skalltak, nio skall fragment, sex delar av facial kraniet, 15 mandibulor, 152 tänder, sju fragmenterade långa rörben. Totalt hör benen till ett 40-tal individer.

Nästa del tar upp de artefakter som kan kopplas till Pekingmannen. Naturligt i detta fall är att de flesta artefakter är av sten, det finns också en mindre mängd gjorda utav ben, horn och snäckor.

Nästa stycke rör elden. De kinesiska legenderna säger att en man vid namn Sui Jen Shih lärde sig att göra eld genom trä borrning (dvs. att roterar en träbit mot en annat så att den värme friktionen ger till sist ger eld). Enligt boken har man hittat brända bitar av trä/kol vilket skulle vara det tidigaste beviset på att människor kontrollerade elden. Bland bevisen för man fram fyra tjocka lager av aska, på olika nivåer.

I boken ges också en beskrivning av faunan och omgivningarna såsom de kan ha sett ut under Peking mannens livstid. Genom pollen prover har man kommit fram till att klimatet skall ha varit förhållandevis likt dagens.

Boken avslutas med ett kapitel om Human osteologi och arkeologi i Kina.

Kom ihåg att de åsikter som är beskrivna ovan inte är mina egna utan är hämtade ur boken.

Boken är intressant sett ur flera vinklar. Vissa fakta stämmer alldeles utmärkt, medan andra lämnas utanför. I viss man kan man förledas att tro att den bygger på vetenskap, men här framhålls inte tidsskillnaderna mellan lagren olika fynd är hittade i, antaganden görs i vida drag och man bygger flera antaganden på politisk grund. Ett exempel är att man försöker hela tiden koppla antaganden till Fredrik Engels, dvs. man politiserar forntiden och försöker att utnyttja den för att visa på och förklara samtiden skeenden. Det märks att tiderna har förändrats också i Kina sedan denna bok gavs ut, dels i det faktum att man idag framhåller flera av de utländska forskare som det kraftigt tas avstånd av i denna bok, man framhåller inte heller de kinesiska forskare som jobbade innan 1937. Idag märker man vidare att man är betydligt mer öppen för idéer utifrån och att det är forskning och inte resultatet som går i första hand. Det finns dock en hel del intressant att hämta ur en bok som denna, bland annat bilderna av fynd och undersökningarna samt de kortare beskrivningarna av fynden som sådana.

Alf Henriksson får vänta till senare.

Magnus Reuterdahl

Read Full Post »

I det första kapitlet i Tecknens rike avhandlas orakelben och bronser med inskrifter. 1899 upptäcktes detta fenomen av forskarna Liu E och Wang Yirong när de skulle köpa ”drakben” till en medicin, vilket föranledde att de försökte köpa upp så många ben som möjligt. Totalt hittade han 1058 inskrifter, vilka de efter hand kunde spåra till Anyang, Shang dynastins sägenomspunna sista huvudstad från 1000-talet f kr.

1903 gav Liu E ut en bok med namnet Samlade fynd av sköldpaddskal (in Chinese) där han publicerade drakbensinskriptionerna.

Innan man hittade orakelbenen var de äldsta källorna man kände till ett lexicon vid namn Shuowen vilket gavs ut 121 e kr. I detta lexikon finns förklaringen till ca 9000 tecken.

1928 började man göra arkeologiska undersökningar vid Xiaotun (Anyang) och där har man hittat stora mängder ben och sköldpaddskal med inskriptioner. Man hittat mer än 175000 orakelben varav ca 50000 bär inskriptioner. Med utgångspunkt från detta material gav man 1934 ut ett lexikon; Jiaguwen bian i vilket 4000 tecken identifierats. Ytterligare ett antal tecken har efter detta tolkats, men till ca hälften av de tecken som finns på orakelbenen är betydelsen ännu okänd.

Ursprungligen nyttjades dessa ben när ”kungen” av Shang dynastin sökte kontakt med sina avlidna anfäder. Vanligen användes skulderblad från oxar eller den undre skölden av sköldpaddskal. På benen skrevs kungens fråga, därefter brändes benen och svaret kunde utläsas utifrån de sprickor som bildats på benet. För att få benet att tala borrades ett antal hål, dock inte helt igenom benet, när dessa sprack i elden uppkom ett skarpt ljud= benet talar.

Genom de arkeologiska undersökningarna i Anyang fick forskare också tillgång till ett stort material av bronser med inskrifter vilka otvivelaktigt var äkta och daterbara. Många inskrifter består endast av ett tecken, detta har tolkats som namnet på en familj eller klan. Det finns också ett antal som är längre, dessa berättar ofta om vem som låtit göra kärlet och varför.

På 1970-talet kom en sammanställning av inskrifter på brons från Shang och Zhou dynastierna utgiven av Zhou Fagao. I denna sammanställning beskrivs ca 5000 bronser på vilka ca 2000 olika tecken som har sin motsvarighet idag finns gjutna. Ytterligare ett 1000-tal tecken har inte kunnat tolkas närmare än att de sannolikt är namnet på en klan e.d.

Tecknen på bronserna skiljer sig från dem som man finner på orakelbenen. På bronserna är de mer bildlika vilket har tolkats som att bronskriften är mer arkaisk och benskriften mer ”modern”. Det finns dock andra teorier, att skillnaden beror på materialets beskaffenhet eller att man medvetet använde en redan föråldrad stil.

Med Shang dynastin försvann bruket av att spå med orakelben, medan man fortsatte att gjuta bronser till förfädernas ära i ytterligare 800 år.

Texten som återfinns på både bronser och ben visar på ett skriftspråk som är väl utvecklat och därför bör ha en lång förhistoria. Redan i Yangshao kulturen finns målade tecken på keramik som liknar de man finner långt senare, t ex i Banpo (daterade till ca 4800-4200 fvt). Frågan är dock om detta skall ses som skrift, bomärken eller bara geometriska mönster.

Under vår resa i Kina och i samband med efterforskning som vi gjorde uppfattade vi att frågan kring ursprunget av och de äldsta beläggen för Kinesisks skrift ligger högt på agendan hos vissa forskare. Ibland känns det som i denna iver att hitta det äldsta belägget leder till tvivelaktiga eller förhastade tolkningar. Det leder också till frågor vad som är skrift, tecken (t ex. bo-, klan- släkt märken) eller bilder och hur man skall definiera och särskilja dessa åt.

Kapitlet ger en snabb inblick i och översikt gällande forskning kring dessa tidiga inskrifter, dock skall det sägas att referenserna idag är ganska gamla och mycket kan och har hänt sedan utgivningen av denna bok.

En litteraturlista rörande ariklar och böcker om orakelben finns här, har själv endast bläddrat i ett fåtal av titlarna.

//Magnus Reuterdahl

Read Full Post »

Det blir lätt att man koncentrerar sig på en sak men under en resa som den vi var på får man en massa extra information genom att man träffar människor som berättar om sina intressen och upplevelser. Även detta faller inom projektets ramar, att sprida information om Kinesisk arkeologi, att finna nya kopplingar mellan våra förhistorier och ge inspiration till nya projekt. En del av detta kommer sig genom våra egna sidointressen (inom gruppen);Johan Klanges intresse för holkyxor gör att diskussioner uppstått om långväga kontaktytor under förhistorien och tolkningar kring dessa yxors nyttjande på olika ställen under olika tider. nedan visas några av de bronsföremål vi såg på museer i Kina.

Holkyxa     Holkyxa2     Brons svärd

Holkyxor fotade på ett museum i Sanmenxia och ett brons svärd fotat på Beijing capitol museum. Foton: Johan Klange.

Genom professor Anders Andréns intresse för historisk arkeologi, väcktes frågan om bland annat om samtida myntfynd i Kina från Arabvärlden som vi har Sverige.

Mynt

Myntfynd av arabiska mynt på det historiska museet i Luoyang. Foto: Johan Klange.

På museet i Luoyang visades några mynt som hittats. Vidare fick vi veta att det bland annat hittats en del Bysantinska mynt från 600-talet i Hebei provinsen men det har också gjorts fynd från av arabiska mynt från 1000-talet kring Kinas Östra kustområden.

Under en intressant diskussion med Dr. Zhijun Zhao fick vi veta att han hoppas kunna sjösätta ett projekt, i stil med Sven Hedins ”resande Universitet”, dvs. med ett antal arkeologiska experter på olika områden. I detta fall för att försöka finna hur vetet och om vetet kommit via Ganzu korridoren ned till områdena kring Gula Floden. Ett projekt som om det blir av kommer att bli mycket intressant att följa.

Som myten om osteologer säger; vi ser vad vi äter, uppkom diskussionen om vad vi åt utifrån de ben som fanns i maten, dvs Janne och jag tittade på benknotor och gav kommentarer. På Shangmuren hittade vi en mänsklig tand, en molar, vilken vi ångrar att vi inte fotade av; Frågan vi främst ställde oss var den gammal eller ny? Annars fastnade vi ofta framför montrar med ben eller ben artefakter i musée salarna. Bland annat upptäckte vi att några ben som låg på display i Dahecun museet var lite fel beskrivna, se benen som ligger vid hunden och fågeln.

ben på Dahecun

Ben i monter i museet vid Dahecun. Foto: Magnus Reuterdahl. Här kan vi bland annat se ben från ett får eller en get och ett svin vid hunden och från ett får eller en get vid fågeln.

Det kommer mer om någon eller ett par dagar, ett foto jag dock inte kan undanhålla er är denna tomte/gnom eller leprechaun. En liten statyett som sannolikt skall föreställa en handelsman från arabvärlden eller Europa. Men rolig ser han ut….

tomte

Foto: Johan Klange.

Ha det fint

Magnus Reuterdahl

Read Full Post »

Det har varit ett par hektiska veckor, tiden har tyvärr inte räckt till hela vägen. Jag började på nytt jobba vid Länsstyrelsen i Kronobergs län för två veckor sedan och Johan har rest till Irland för att pröva lyckan med skärsleven där under sommaren/hösten. Nu har jag dock installerat mig i det mörka Småland igen och börjat komma in i rutinerna vilket borde kunna leda till en ökad aktivitet från min sida. Steg ett som jag just har påbörjat är att skriva samman de anteckningar jag tog i Kina vilka inte hamnade på bloggen, detta kommer sannolikt att resultera i ett par inlägg samt lite tidigare opublicerade bilder, vidare tänkte jag lägga ut den rapport Johan Klange och jag skrev i samband med förra resan. Det kommer med andra ord lite godis framöver.

 

Tills vidare kommer lite arkeologi godis i form av en rekonstruktion av Yangshao boplatsen Jiangzhai i provinsen Shaanxi, benartefakter från Yangshao museet i Banpo och bemålad keramik:

 

Jiangzhai2 Artifakter Bemålad keramik

Foto: Johan Klange & Magnus Reuterdahl 2006

Mvh

 

Magnus Reuterdahl

Read Full Post »

 Johan Gunnar AnderssonJohan Gunnar Andersson. Foto: Magnus Reuterdahl.

Idag var vi till Yangshao cun, den plats där Johan Gunnar Andersson upptäckte den Kinesiska stenåldern 1921 via de arkeologiska undersökningar han företog. Byns namn har fått ge namn till den neolitiska Yangshao kulturen.  Ytterligare två undersökningar har gjorts av kinesiska arkeologer; 1951 och 1981-82. Innan vi besökte boplatsen fick vi se ett museum rörande boplatsen i Mianchi county. Museet gav kanske inte så mycket nytt men gav en bild av fynden man gjort i Yangshao cun och platsens beskaffenhet.

 Johan Klange och Magnus Reuterdahl i Yangshao Johan Klange och Magnus Reuterdahl i Yangshao cun.

Därefter åkte vi ut till byn som bara ligger någon mil utanför Mianchi. Platsen var spännande, men det var lite svårt att få någon riktig översikt gällande var man hjort undersökningarna. Skillnaderna gentemot Xi’po var slående, här kändes bergen inte lika påtagliga även om de finns i horisonten, det känns också som att man är högre upp i terrängen och floderna är längre bort. I byn finns ett litet museum där man sparat en profil, drygt två meter hög. Det är då mer intressant att titta på de ”naturliga profilerna” som skapats när man byggt vägar eller anlagt åkerterrasser.  Överallt när man går omkring kan man se keramikskärvor från olika tidsåldrar och strukturer av olika typer av lämningar, det kliar verkligen i arkeolog fingrarna och man skulle vilja ta fram skärsleven och börja undersöka. besöket visade, liksom i Xi’po, hur inventeringarna måste gå till. Det är egentligen bara att hålla ögonen öppna och börja märka ut strukturer och olika typer av fynd. På bilden nedan kan man se en s.k. ashpit eller källargrop, i den askgråfyllningen kan man tydligt se små benfragment och keramikskärvor.

 Profilvägg i Yangshao cun Profilvägg vid väg i Yangshao cun. Foto: Magnus Reuterdahl.

På eftermiddagen åkte vi tillbaka till Sanmenxia, där vi fick se Sanmenxias museum rörande gravar från Guostaten, en vasallstat som existerade under Shang dynastin och Västra Zhoudynastin. Guostaten försvinner in i historiens dimmor ca år 500 f Kr. Musset är byggt rakt ovanpå en undersökt begravningsplats från den västra Zhou dynastin, där åtminstonde två Guokungars gravar hittats; Guo Ji och Guo Zhong. Mest intressant ur min synvinkel var en vagn begravning (Chariot pit) där 64 hästar, 6 hundar och 13 vagnar begravts. Detta är den största ”Chariot pit” på området, man har också hittat ett par mindre. Medan Johan gick igång på ett par holkyxor.

Vagn från Guo staten                       häst begravning                             

Vagn. Foto: Magnus Reuterdahl.        Hästskelett. Foto:Magnus Reuterdahl.

Under kvällen fick vi för oss att ta oss upp till vad vi trodde var ett tempel, 570 trappsteg senare visste vi att det var en souvenirshop och karaoke bar, men utsikten över Sanmenxia var fantastisk. Färden upp var extra jobbig då vi tvingats Ergetou, en värre variant av Baijou (risbrännvin). Risken för träningsvärk imorgon är överhängande. Imorgon åker vi tillbaka till Zhengzhou, skickar ett mer detaljerat meddelande därifrån. 
Magnus Reuterdahl 

Read Full Post »

Older Posts »